Hejsan Hejsan! Ja då var man tillbaks igen. Ja ni, det är med blandade känslor som jag sitter här hemma en dag tidigare än beräknat. Jag var ju så himla taggad inför den här trippen, ville att jag och fjälletäntligen skulle förenas liksom.
SMHI lovade regn och rusk första natten så vi hyrde en lite stuga i Ljusdal. Dumt att starta trippen med att blöta ner allt tänkte vi. Nästa morgon så drog vi vidare mot Ljungdalen och kläppen.
Inget regn i sikte så glada i hågen traskade vi på uppför och mot kalfjället. Jag var inte alls orolig eftersom maken är van att vandra och vistas i liknande och mycket tuffare miljöer.
Första delen var lätt ungefär som att gå på en vanlig grusväg. Lite senare smalnade den av och liknade mer en stig.
Fysiskt var jag stark och kände att kroppen höll bra. Ingen som helst olust inför själva bärandet och vandrandet. Tackar min träning för det.
Uppe på kalfjället kom den första utmaningen, att ta sig över en "bäck" Med bäck menar jag mindre flod liksom, med strömmande vatten. Här kan du hoppa på stenarna, tyckte maken. Hoppa!! med den här packningen. Aldrig! Jag fattar inte varför vi skulle över. Vi kan väl stanna på den här sidan i natt. Nåja jag kom över efter mycket om och men....
sen visade dig sig att vi skulle stannat på den andra sidan eftersom marken var planare där. Det är ett måste om man ska slå upp tältet. Jag blev alltså tvungen att ta mig över återigen. Phuuu! Nu kändes det bra att slå ner rumpan, ta av ryggsäcken och boa in sig i tältet. Det här kommer bli mysigt, så tänkte jag. Vi skålade lite eftersom maken fyllde år. jag hade kånkat upp en miniflaska med skumpa. Fniss!
Sedan kom frossan, kylan drog in i mig som en isande trollkraft. Händerna var vita och helt utan känsel. Kroppen var frostig liksom. In i tältet och ta på dig mer kläder. Maken beordrade. Drick varmt. Jag var tvungen att krypa ner i sovsäcken, ta på mig långkalsonger och ytterligare en jacka. Utanför lagade maken mat. Där inne startade en ångestattack. Jag lider lite av klaustrofobi. Tårarna kom och jag kämpade verkligen tappert för att inte bryta ihop. Strax efter fick jag varm mat och sakta men säkert tinade jag upp.
Utanför började det regna och blåsa alltmer. Vi låg där inne i våra sovsäckar, lyssnade på vinden och pratade på ett tag innan vi somnade tidigt, tidigt. Om ni tror att detta var det värsta så tror ni fel.. resten tar vi i morgon. Kram på er!
