Jag blir verkligen lycklig av det som växer och gror. Det bubblar i mig som kolsyra av glädjerus.
Jag smyger runt i trädgården, klädd i morgonrock och kamera och förevigar ögonblick. Grannarna är vana vid det här laget, dom har sett mig förr. Dom tycker sannolikt att jag är en smått galen kvinna med tomtar på loftet. Fniss! Låt dem tro det ...
Jag tittar närmre på det som växer och som är sagolikt vackert. Små droppar som fastnat i ett bladveck, eller när de första små bladen tittar upp ur myllan, skrynkliga och jättesöta. Det är nästan som när barn föds, ja nästan sa jag.
Det är i alla fall fantastiskt att se att just den här lilla plantan överlevt vintern eller att,
ja! jippi fröna tog sig och snart ska jag kunna äta av salladen, ruccolan eller ramslöken.
En gammal potatis från förra året ska bli nya potatisar med hjälp av mig, vatten, solen och jorden.
Vi hade en fin dag i går här. Jag for runt som en mullvad bland gammalt ris och fnöske från i fjol.(jag vet att de lever under jord)
Det är så mysigt att göra fint ute och rensa upp inför kommande säsong. Jag vill liksom aldrig gå in. Fast idag så småregnar det lite så det får allt bli en innedag med strykjärnet och bakning. Hur är det med er, tycker ni som jag att grönt är skönt?
