Härligt med lördagsmorgon. Snön ligger vit och fin utanför fönstret och termometern är nere på -10 grader. Det sprakar i kaminen och kaffet är upphällt. Helt underbart med andra ord.
Musen är inte längre ett problem. Ha Ha! Nej förlåt, fy jag mådde riktigt dåligt av att veta att den fanns här inne. Jag satt halva dagen med fötterna i högläge inne i ateljén/biblioteket. LIVRÄDD! Sen small det till i vardagsrummet och jag vågade verkligen inte ta i fällan. Musen var inte riktigt död utan kämpade på där för att komma loss. Åhh så vidrigt jag är ju djurvän också men kunde inte slå ihjäl den. Vilken soppa! Jag samlade mod och tänkte ett tag kasta ett vedträ i huvet på den. Men det klarade jag inte av. Tänkte på att den kanske skulle spricka och allt blod och sånt.
Jag använde efter lång tids vånda och tankeverksamhet sopskyffeln och så slängde jag ut allt samman(mus+fälla)genom altandörren. Hjärtat höll på att hoppa ut det också. Så kom äntligen en skata till undsättning så ja, jag får väl mitt straff en vacker dag. Straffet till Hon som plågar små möss.
Jag satt inte sysslolös där inne utan knåpade ihop några små ljuslyktor eller vad man nu ska kalla dem, vinterpysslade i flera timmar. Vad jag gjorde mer får vi ta en annan gång. Borde kanske gå i musterapi.
Pia Gustafsson