Födelsedag här på Villa Ryttarängen idag. Jag fyller år igen.
Herregud vad många gånger jag fyllt år nu. Det är väl bra det, att man lever och så. Här händer det inte så mycket just idag utan vi tar och firar mig lite mer i helgen istället.
❄❄❄
Det blev ingen skidtur härom dagen, det blev ingen rörmokare heller för jag fixade det lite grann och tror att jag kan se till att den funkar igen.
Däremot blev besöket av till en vän som råkade ut för en olycka i våras. I sju månader har hon varit på sjukhuset. Nu är hon hemma igen men med ett helt annat liv. Hon sitter i rullstol och kan inte göra så mycket själv utan behöver assistent dygnet runt. Jag beundrar hennes sätt att ta emot mig, bjuda på fika och att sitta och prata om vad som hänt.
❤❤❤
Ser på mig själv som en ynkrygg som gnäller för lite hälsporre. Vi pratade om sånt som vi har gemensamt om trädgård, barn och så hennes planer om framtiden. Babblade på sådär som vi brukar. När jag åkte hem så slog det mig återigen hur fort livet kan förändras. Hur snabbt det vanliga trygga blir främmande och svårt. Jag kramade om min man hårt tänkte och sa att vi har det bra, att jag snart ska jobba igen att allt ska vara som vanligt.
Jag tittade ut på snön, klädde på mig kängorna grabbade tag i snöskyffeln och skottade så jag blev varm. Tänkte på varenda steg jag tog, att jag kan, jag kan röra mig jag behöver ingen hjälp med att gå på toaletten eller ta mig till affären.
I dag är det min dag och alla andra dagar är mina och hennes dagar fast på olika sätt. Herregud vad många dagar det finns och det är väl bra det, att man lever och så.
Pia Gustafsson