Speedad är ordet som beskriver mig inombords eller i huvudet. Rent kroppsligt så händer det inte mycket alls. Jag hoppar gladeligen över all motion och intalar mig att jag behöver vila. Herre gud vilken lögn.. jag behöver röra på mig jätte mycket. Man lär känna sig ganska så bra med åren, vilken tur va?
Jobbet fångar mycket av min uppmärksamhet och tid, men jag gillar att utmana mig själv även om jag längtar efter ledighet. Det är någon konstig rastlöshet inom mig, som håller mig vaken när jag borde sova. Som gör att jag provar att söka nytt jobb fast jag trivs så himla bra där jag är. Kan ju vara att man vill se om man duger, om man har något att ge fortfarande. Den där jäkla åldern! Den är ett faktum som jag faktiskt inte riktigt kan förlita mig med. Det är ju just då som fysisk aktivitet skulle lindra och göra susen.. I morgon kanske?
Runt omkring så händer det saker som att tänderna inte håller eller att flygresor ställs in. Typiskt! Fast jag känner ändå att jag har fötterna på jorden, står rätt så stadigt och det kommer bli bra alltsammans. Klart att det kommer bli det.
