Varje höst så tänker jag, vilken tur att jag inte rensade bort dem. Dessa vackra små nakna jungfrur. Ja dom heter inte så utan kallas för det. (Colchicum autumnale) eller Tidlösa. En väldigt giftig växt. Fast jag tänker faktiskt inte äta den.
Åhhh vad fint, ropade jag till maken. Vad då? Undrade han. Den nakna jungfrun hojtade jag tillbaks. Jodu, dom brukar vara det svarar han lite underfundigt med ett smile på läpparna.(Fattar inte alls vad han yrar om, fniss!) Jag tog i alla fall några bilder, dom står precis utanför ytterdörren. På våren så kommer det bara gröna blad som tar stor plats i rabatten. Det är då jag är sugen på att riva bort allt men sparar ändå några Tack och lov.
Annars är det ingen större bättring och bot här. Hostar och mår allmänt pyton. Hade sett fram emot att få köpa hem lite höstljung, cyklamen och prydnadskål för att smycka entrén. Det får allt vänta ett tag tills jag är frisk igen. Inte vill jag leja bort den roliga sysslan till någon annan heller. Jag får allt nöja mig med lite nakna jungfrur så länge.
