Det är med blandade känslor som jag välkomnar mörkret. På ett sätt så är det ju så himla mysigt att få tända alla ljus och njuta av skuggorna. Fast på ett sätt så himla vemodigt att ta farväl av ljuset som så väl behövs här i norra delen av världen. Det uppstår känslor på många sätt och vis.
Jag är emellertid glad att jag bestämde mig då för ett par år sedan, hmm.. har lite svårt för det ibland särskilt om det kostar. Hur som haver så tog jag ett beslut om att dessa ljusklot från Nordal, bara måste få följa med mig/oss hem. Är så nöjd med mysfaktorn och hela härligheten.
Så ända in i glödhetta liksom. Vissa köp ångrar man inte, man anammar dem och lovsjunger dem.
Tänd ett ljus och låt det brinna...
