Det här med att para ihop saker eller ställa saker tillsammans och få det att kännas bra. Det är minsann inte det allra enklaste i världen.
Jag brukar chansa lite när det gäller blommor, tänka att den här kommer nog bli bra med den. Så var det med den här rosa snöflingan som förövrigt har blommat hela tiden precis som expediten lovade.
Den fick samsas med en pelargon som jag räddat undan sommarens regn genom att ställa den i lådan som samtidigt blev en piedestal. Att sedan ställa dit en illröd ros kanske får vissa att stöna högt. Jag tycker det är fint och trivs med det i alla fall.
Tillsammans, ja vi brukar göra mycket saker tillsammans maken och jag tex. plocka lingon. Det har vi inte gjort i år för jag ska erkänna att jag inte hinner med. Eller jag är tvungen att prioritera bort vissa saker tyvärr.
Men jag är rysligt glad att han gör det ensam, även om en solig klar septemberdag med kaffetermos i lingonskogenär helt underbart. Nu har vi så vi klarar oss i några år. Vi fryser ner och kokar sylt eftersom behovet finns. En bra present att ge till de som inte orkar eller vill gå i skogen.
Planering är ju också ett sätt att göra saker på tillsammans, att få livspusslet att gå ihop liksom. Inte det lättaste det heller, man får chansa lite helt enkelt. Testa sig fram. I dag tänkte jag att vi skulle städa lite tillsammans. Hmmm det brukar vara som bäst när jag gör det själv och maken gör något annat som behövs göras. Fast vi är ju ändå tillsammans.
