Så går en sångtext, fast på riktigt, inte är det någon direkt viskning. Håret står på ända eller det flaxar och flyger åt alla håll. Saker och ting blåser omkring på gården, på jobbet och överallt. Jag blir tokig snart på den här förbenade blåsten.
Typ 469 kottar har återigen äntrat gräsmattan så krattan ska få jobba och jag med, fast inte idag. Näe för regnet öser ner här, typ på tvären.
Jag kurar inomhus, läser lite i inredningstidningar. Inte så normalt den 3:e Juni kanske.
Planerar och funderar inför den långa ledigheten och hur jag ska göra med min resa, den i tiden som ska förändra mitt/vårt liv. Jag tar små, pyttesmå kliv, tror att det bara är jag som märker vad som händer. Ja så är det och så är det tänkt. Sen utöver det så tränar jag på Italienskan. Jorå, jag och fina kollegan konverserar nu på det vackra språket. Vi kan, hur mycket kostar glassen och säga jag heter... Vi har roligt! Det är viktigt och ingår i mina små steg.
