Vaknade tidigt och fattade efter en stund att det var lördag. Mina mungipor drogs automatiskt lite uppåt. Upp och hoppa, en härlig frukost innan det var dags för skogen och svampplockning. Vårt förråd av torkade trattisar börjar att sina så nu skulle det bli påfyllning, jag menar.. det är ju en baggis att plocka trattisar, det finns ju hur mycket som helst... eller?
Jo, men det brukar finnas i alla fall. Jag tog med mig kameran, den där superduper proffsiga som jag lånat av maken en Canon EOS- 1 D X.. Ja den är ett strå vassare än den förra jag lånade. Ok, på snåriga stigar och bland ifallkullna träd så snavade jag och staplade mig fram där i skogen. Såg inget utan glasögon och med glasögon så blev världen suddig. Balansen var bedrövlig och svampen lyste med sin frånvaro. Att jag sedan behövde gå och kissa hela tiden kändes ju värdelöst. Den tunga kameran hängde runt halsen som ett ok. Ja, ja jag svor lite, ja det gjorde jag. Men jag njöt av det vackra där ute, av hösten. Japp det gjorde jag.
Nej du gubbe lilla sa jag, nu har man blivit gammal gumma också, vi åker hem. Han som staplar runt med sina dåliga knän höll så klart med. Fniss! Två skruttisar i storskogen.
Vi kan köpa svamp, sa jag.. Hmmmm!!! Muttrade maken. Det har regnat på tok för lite. Hemma på gården fanns det miljoners av löv så krattan åkte fram. Kunde inte låta bli att lägga mig där bland alla löv... En skön dag ändå, jag menar man måste kanske värma upp lite innan man beger sig ut i vildmarken. Nästa gång går det bättre.
Ett faktum är att man åldras vare sig man vill eller inte. Jag ger ju inte upp mina svamp plockar turer för det. Aldrig i livet, ska bara vänja mig med att gå saktare och ta det lite lugnare.¨
