Här är jag i mitt fullt normala tillstånd. Klädd i mjukisbrallor och munkjacka. Kråksparkar vid ögonen, tunna läppar helt utan botox. Håret lite stripigt, spikrakt och slarvigt uppsatt, osminkad med glasögonen i pannan och full fart i livet. Borde kanske ta det lite piano, men jag trivs inte med det. Jag planerar in mina timmar i vaket tillstånd så in i minsta detalj att jag nästan, jag säger nästan blir arg om mina planer rubbas.
Träna ligger högt på min leva-livet-lista. Det senaste är en zumba dvd + Bränn fett med Paulo Roberto.(bonusgåvor vid prenumerationer) Inte blir jag trådsmal fast jag håller på, men so what! Jag vill leva ett bra liv, ett gott liv och ett nöjsamt liv.
Vill unna mig god mat, lite vin och ruskigt goda ostar ibland.
Min bror, han som gick och dog för fyra år sedan nästan precis i dagarna, han skulle ha gillat mitt sätt att tänka tror jag. Jag fick mig en rejäl tankeställare då, om att ta vara på livet. Det kan slockna så fort.
Nu känns det lite lättare att fatta och förstå att han inte längre traskar upp för lilla backen mellan våra hus med sina slitna träskor. Slinker in för att prata lite skit eller för att låna något. Ni vet så som man gör goda grannar emellan. Tiden kanske inte läker alla sår men den gör så att saker bleknar och gör mindre ont. Sorgen och saknaden blir hanterbar kan man säga.
Fredag idag och en härlig helg i sikte, välplanerad så klart. Fniss! Sola, vila och klippa gräs, laga gamla lådor, städa ett skåp, äta skaldjur, grilla, skratta, sjunga lite, träna, dona i växthuset och älska allt som går att älska här i livet. Absolut plocka en stor bukett vitsippor också.