I går tog jag en promenad med ett barn som blev ensamt kvar på förskolan under en ganska så lång tid.
 |
| bild via |
Gillade känslan av att gå där med barnvagnen och småprata om ditten och datten. Stanna upp och iaktta, känna och smaka på en kotte tex. Säga hej, hej till alla man mötte, ja fast utan respons. Att uppleva detta samspel med en liten inte ännu så talför person, mitt hjärta svämmade över lite, av längtan. Ja och över att jag nu ska lämna detta fantastiska uppdrag ett tag. Uppdraget som pedagog och barnskötare.
Längtar också efter bröllopet i sommar. Bröllopet mellan Tim, min förstfödde och hans fina Sara. Jag har ju fått ett stort och viktigt uppdrag att pynta och göra det till en minnesvärd dag, ja estetiskt i alla fall. Resten får alla andra bjuda på.
Ja jag längtar också så klart efter att få vara med om nya utmaningar på Blomsterlandet om två veckor. Längtar efter semestern i Grekiska ö världen när äventyret där på nya jobbet är över i augusti.
Längtar också till att bli frisk. För fy farao vad trött jag är på denna förkylning som inte vill lämna mig.
