Överallt pratas det om jul, om advent och allt pysslande som det innebär. Jag fattar ingenting, jag har inte förstått att det bara är tre veckor kvar till 1:a Advent. Jag griper krampaktigt fast i det som växer och gror, vill inte att det ska vara vinter ännu.
Fast det känns i kroppen att det snart är dags för lite vila, att jag snart ska åka bort till värme och grönska. Kroppen är tung som bly när kvällen kommer. Jag orkar inte många knop. Bilresorna till och från jobbet är betydligt jobbigare den här mörka årstiden och tar verkligen ut sin rätt.
Fast det är då under resorna som jag funderar lite, reflekterar och sammanfattar dagen. Som i dag när jag gjorde några lite glada genom att ge lite av det enkla jag kan tillföra.
I sovrumsfönstret står några gamla färgade flaskor med varsin murgröne-girlang. Har jag tur så bildas det rötter och vips så får jag nya fräscha växter att glädjas åt. Precis som när man sköter om sina relationer och sina vänner. Att ge och ta. Att hålla känslor levande och låta vänskap växa.
